Hade känt hela dagen att något skulle hända ikväll. Fick ett ord av en bikervän ifrån Tyskland strax innan allt drog igång kl.19:30. Ett ord som gick rakt in i mej. Och som lyfte mej. Behövde verkligen det, tack Jesus! Du är så otroligt cool och du ser mej!
Men ikväll var en omtumlande kväll för mej personligen. (Skriver detta till er som känner igen er i vad jag berättar).
Hade gått hela dagen med en sån längtan efter helighet, efter Jesus på ett djupare sätt. Efter förändring. Efter mer glädje. Så i avslutet av lovsången med Jake Hamilton började tårarna komma och jag kunde inte sluta. Fick låna Rebeckas sjal men det tog liksom inte slut…kändes som om Helig Ande började operera inom mej, skar bort saker som legat där i en lång tid. Som att bli körd igenom en andlig torktumlare eller nåt. Att bli befriad ifrån all skit man haft inom sej…så oerhört skönt och lätt. Som bara han kan göra. Ingen press, ingen rädsla, bara Jesus!
En kärlek som drog mej närmare och närmare Honom, det bara var omöjligt att stoppa.
“Love looks like something, it looks like Jesus to me” gick lovsången. Riktigt tung lovsång, med en ödmjukhet och glädje som vibrerade och tog tag på djupet inom mej. Jake Hamilton stod och grät på scenen han med. Jesus drog mej dit han ville ha mej. På mina knän i tårar inför honom. Jag har inte gråtit så här på många, många år. En befriande gråt, förvandlande. Jag vet att många, många i Sverige och Skandinavien behöver detta, ja som är i desperat behov efter detta. Jesus gör detta, please!
Vänner, så var det för mej och jag kan minnas att någon sa för några år sedan att jag “köper” allt därför jag är så “hungrig”. Men det är inte sant! Jag har ratat ganska mycket igenom åren. Det har liksom inte räckt till för att ge mej det jag behöver. Jag har bara känt mej tom och ledsen över hur vi behandlat dom gåvor han gett till oss.
Det nya vinet kräver nya läglar, så är det ju. Och vi blir mer och mer törstiga efter det nya vinet. Desperata människor får också tag på det! Brukar vara dom första. Det är också det som förvandlar våra trasiga hjärtan. Ja som jag sa i en intervju idag…det börjar sippra vatten igenom små sprickor i den stora fördämningen som hållit det levande vattnet ifrån oss. Sedan brister det och då kommer störtfloden. Detta är verkligt och jag och dom som är med mej här älskar det…och vi börjar bli många nu…love, Uffe.
P.S. Kanske jag skriver nåt imorgon också efter avslutningen på kvällen här i Frankenstadion i Nürnberg.
Extra P.S. Jag stod idag på exakt samma plats (tribunal) där Adolf Hitler stod och höll sina tal för 75 år sedan, när jag besökte ruinerna av gamla Frankenstadion igår. Där lyfte jag mina händer och tackade Gud för att det kommer en helt annan våg över Europa. Och när jag står där kom ett gäng franska bikers körande och stannade precis nedanför där jag står. Dom kliver av sina Harleys och böjer sina knän rakt under plattformen jag står på. Sedan börjar dom be för förändring och förvandling i Europa. Riktigt, riktigt tungt!